I love you forever, and forever is a long time

I natt kom hon till mig i min dröm, en av de mest kärleksfulla människor jag någonsin känt.

05.45 vaknade jag av drömmen och kände att jag stängt inne all sorg efter hennes död. Jag går upp och hämtar datorn. Skriver och gråter.

Vi möttes för ca 10 år sedan, en vår. Solen sken och blommorna doftade så där ljuvligt gott. Botaniska trädgården tillsammans med andra gemensamma vänner. Våra ögon möttes, och du säger det första du gör. I love you forever, and forever is a long time. Det var så du var, du med din ljusa hy, vita hår och ditt bländande leende. Du älskade alla, oavsett. Du mötte alla, oavsett.

Vi gjorde några resor ihop, du och jag. Vi pratade, skrattade, du bjöd på den mest magiska kycklinggrytan jag fortfarande kan känna smaken av. Du kom till mig i Norrtälje, det var fest, hela natten. Din lycka var oemotståndlig, samtidigt som du med ditt kärleksfulla sätt ofta blev så oerhört ledsen.

En kväll i din lägenhet fick jag en syn jag inte ville ha, jag sa ingenting. Jag behöll det inom mig. Jag såg att du skulle gå samma väg till mötes som min moster Tina. Du var så lik henne, så skör och så genomskinlig. Morgonen efter åker jag till jobbet, med synen fortfarande kvar. Min moster blev mördad, endast 30 år gammal. Jag tänker att du just passerat 30 och jag hoppades att min syn inte var sann.

Så kom dagen i somras då jag ser ditt vackra ansikte på mission peoples hemsida.

Försvunnen. Missing.

En månad senare hittas du utanför Arlanda. Jag kan inte gråta, jag kan inte känna någonting. Jag stänger in, som jag gör då känslorna blir för stora.

I natt kom du till mig, jag var på en festival och upptäcker att du just varit där. Men lämnat kvar massor med smycken och brev där texten var överstryken och med en sorg där tårarna fortfarande fanns kvar och gjorde breven blöta. Texten började rinna ut och tårarna rinner fortfarande ur breven.

Jag plockar ihop dina smycken, varsamt. Tar hand om breven i hopp om att polisen kan få fast den man som nu sitter anhållen.

Plötsligt står du där, du med ditt leende. Jag möter dig, kramar om dig. Bryr mig inte alls om människorna omkring, tänker att synen borde ses märklig. Där jag står och kramar en person som inte finns. Du tar mina händer, tittar in i mina ögon och säger. I love you forever and forever is a long time. Tack 😊

I morgon är det din begravning, jag kommer att närvara i mina tankar. Men jag vet också att du kommer närvara i alla dina vänner som finns omkring dig från den plats där du är.

I love you

4 reaktioner till “I love you forever, and forever is a long time

  1. Älskade Susanne, älskade Tess. Kommer att närvara på begravningen. Tack för at du finns och jag älskar dig för evigt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s